Innan Operationen 2005

Jag hade besökt doktorn ett antal gånger och de svarat varje gång att de inte är någon fara men regelbundna återbesök skadar inte. ´Men i fall att skulle en i linköping få ta en titt för att va på den säkra sidan. Han berättade, som jag tidigare visste, att min ryggrad vred sig lite som ett "S" när den växte. Bara det att han la även till att detta måste opereras och kunde inte förstå hur de i min hemstad kunnat missat det självklara!

Jag grät i några dagar över att jag antaligen får ge upp min dröm som dansare, jag menar vad är chansen med en stelopererad rygg:(
Jag oroade mig och räkna dagarna som eventuellt kunde bli mina sista.
De skulle in i benmärgen så det fanns en risk till förlamning men jag var mest orolig över om något skulle gå fel och jag aldrig skulle få växa upp med min familj och vänner..
Min lärare ringde hem till mina föräldrar en gång och påpekade att "rebecca har inte varit så glad på sistone"- Vad konstigt!

... Jag började nu även, som många andra flickor i 14årsåldern, oroa mig för hur tjock jag skulle bli av att ligga ner i ett halvår. Dessutom skulle det vara (kanske min sista) dansshow innom några veckor och jag skulle endast ha en sporttop i ett av nummrerna och fick för mig att jag skulle bättra på mitt yttre lite:

1. Börja träna mer -> springa, aerobic


2. Äta mindre


3. Göra sit-ups så fort jag fick tid

Så kom den sista helgen innan jag skulle läggas in. Efter att ha varit nervös i ett halvår kändes det ändå rätt lugnt. Jag var på bra humör och innan jag somnade den söndagen på US i linköping såg jag och mamma på Beck. Hade jag vetat hur hemskt det skulle bli kommande månad hade jag förmodligen inte fått en blund den natten!